Idag ägde bolagsstämman rum för ökända Lundin Petroleum. På stämman skulle man bland annat rösta om en oberoende granskning skulle göras utav bolagets agerande i samband med verksamheten i Sudan och Etiopien. Sedan 2010 pågår Internationella åklagarkammarens utredning om huruvida Lundin gjort sig skyldiga till folkrättsbrott i Sudan under perioden 1997-2003 men flera storägare såsom Folksam har krävt ytterligare en oberoende granskning vid sidan av denna.
Det blev en stundtals mycket hård debatt innan röstningen genomfördes där kritikerna blev ganska hårt ansatta utav familjeföretagets ordförande Ian Lundin. Författaren Kerstin Lundell, som skrivit en prisbelönt bok om Lundin Petroleums verksamhet i Sudan, ställde själv flera frågor till ledningen men efter att ha talat en stund så lät Ian meddela att ”jag vill inte höra några fler lögner, inga fler lögner nu” varpå en av bolagsstämmans värdinnor ryckte mikrofonen ur Lundells hand.
Det blev som väntat ingen oberoende granskning men drygt var femte röst instämde med de som ställt detta krav vilket var oväntat många.
De flesta stora svenska aktiefonder investerar idag i det lönsamma Lundin Petroleum och förutom Folksam så finns Roburs Allemansfond 1-5 och Sjunde AP-fonden bland ägarna.
Samtliga svenska ägare bör ompröva sina beslut att investera i ett bolag som Lundin. Så här bedriver vi inte företagsverksamhet i demokratiska länder. Man försöker inte till varje pris tysta kritiska röster om allt står rätt till. Det är vid det här laget tämligen uppenbart att Lundin döljer otrevligheter i sin verksamhet men de vet mycket väl att det är svårt att bevisa odokumenterade händelser på den afrikanska landsbygden. Oavsett hur det ligger till så behandlar man inte människor på det viset Ian Lundin gjorde på bolagsstämman. Det är oseriöst och oacceptabelt.
Att Ian Lundin är en både arrogant och oetisk företagsledare torde väl stå klart för alla vid det här laget men det här är inte första gången bolaget är i blåsväder. 1984 så skrev svensk media en hel del om att Lundin, då under ledning av Ians far Adolf Lundin, bröt guld i Sydafrika trots en pågående FN-bojkott mot apartheidregimen. 1996 så svartlistades även Lundins dotterbolag Tenke Mining utav FN för sin verksamhet i krigets Kongo.
Aftonbladets Wolfgang Hansson är emellertid helt fel ute i sin slutkläm i analysen av Lundins agerande där han något sarkastiskt skriver ”De gör ju bara vad de alltid har gjort. Tjänar pengar utan att låta politiska hänsyn stå i vägen.”. Ett företag ska inte ta någon hänsyn till politik, det är inte deras uppgift. Hur många svenska företag tror Wolfgang Hansson helt saknar kopplingar till mindre demokratiska länder? Däremot har företaget ett ansvar för människor och miljön. Där har oljebolagen, absolut inte bara Lundin, många synder att bekänna i framför allt Afrika.
Jag hoppas att alla ansvarsfulla svenskar ställer krav på sina fondförvaltare att inte investera i sådana här bolag nu eller i framtiden.
Pingback: Dagens ros till Folksam | Mina Betraktelser