Utbildningsminister Jan Björklund skrev idag en debattartikel i Svenska Dagbladet som ett svar i en diskussion rörande geografiundervisningen i den svenska grundskolan. Hans inställning i frågan är relativt bisarr från början till slut. Först och främst så bör inte Jan Björklund eller regeringen vara de som beslutar om hur undervisningen i svenska skolor ska se ut. Detta bör göras av personer som är betydligt mer insatta i problematiken än vad han är.
Som exempel på allmänbildning skolan bör lära ut till eleverna nämner Jan Björklund den italienska huvudstaden Rom och att Japan är ett land i Asien. Ifall han hade kunnat redovisa några siffror på hur stor andel av eleverna som går ut grundskolan utan att besitta dessa kunskaper så hade det möjligtvis funnits lite substans i hans resonemang men nu spekulerar han helt utan grund vilket känns tämligen populistiskt och meningslöst.
Jag är helt övertygad om att jag själv besitter större kunskaper inom ämnet geografi än vad Jan Björklund själv gör men jag anser ändå att majoriteten av dessa kunskaper är ganska värdelösa rent generellt. Att människor överlag saknar förmåga att förstå helheten, system och förlopp är ett betydligt större problem och jag tycker Jan Björklund i likhet med många andra politiker visar tydliga tecken på dessa brister. Hur många känner till vilka problem klimatförändringarna redan ställt till med på vår jord? Hur många är inte rädda för ”kemiska ämnen” i sin mat? Hur många vet vad genmodifierade organismer verkligen är? Hur många känner inte till att mutationer sker hela tiden i våra kroppar? Det är framför allt brist på systemkunskap som gör att människor inte tar ett eget ansvar för omvärlden.
Jan Björklund verkar ha missat några av de viktigaste egenskaper vår moderna värld visar upp. Den primära är att jag kan på några sekunder ta reda på vad huvudstaden i Uzbekistan heter eller vilken smältpunkt molybden har. Det finns ett enda mycket simpelt och basalt svar. Jag kan däremot inte snabbt få en bra bild av hur makroekonomier fungerar eller hur nervsystemet är uppbyggt. Det finns en mycket stor fara med hans inställning som riskerar att ge svenska elever betydligt sämre analytiska kunskaper vilket länge har varit svenska elevers styrka till skillnad från exempelvis kinesiska utbytesstudenter som är extremt duktiga på fakta och detaljer men som långt ifrån alltid vet vad de ska göra med dem om inte någon talar om det för dem (jag gillar inte att generalisera men rent allmänt ser det ut på det viset). Det är inte kursplanen som är problemet med den svenska skolan men eftersom Jan Björklund i ren desperation söker efter någonting att visa upp för sina väljare så blir återigen den svenska ungdomen lidande av insiktslösa och tafatta skolpolitiker som river och sliter i allt som byggts upp. Detta har kännetecknat såväl röd som blå regering under de senaste 10-20 åren. I brist på just kunskap så kör man trial and error med inte sällan förödande resultat (vissa förändringar har givetvis varit bra). Att använda människors framtid som ett laboratorium på det viset är rent förkastligt.
Ett av de märkligaste resonemangen Jan Björklund för i sin artikel är att han gör skillnad på vad han kallar för ”faktakunskaper” och t.ex. ”förståelse för hållbar utveckling, klimatförändringar och globalisering”. Det är ett extremt märkligt och rent ut sagt korkat tankesätt. Givetvis handlar även det senare om faktakunskaper även om han uppenbarligen inte förstår det själv. Det är helt vansinnigt att gå in och specificera att man i högstadiet ska lära sig ”viktigare länder, hav, öknar och storstäder i övriga världen”. Man bör ge en djupare mening till undervisningen och undvika sådana definitioner. Relevanta detaljkunskaper kommer ALLTID att ingå oavsett då det är omöjligt att diskutera de viktigare begreppen utan dessa vilket Jan Björklund också själv medger i sin artikel. Istället för att försöka verka för framsteg och utveckling så väljer han nu istället att låsa in skolan och låta den fortsätta ruttna inifrån. Oansvarigt och insiktslöst utan dess like.
Hans formulering ”viktigare länder” säger något om Jan Björklund själv. Han tycker uppenbarligen att det finns vissa länder som är viktigare än andra vilket är en farlig inställning från ledande politiker som ska representera Sverige i världen. Det gör inte så mycket om befolkningen i Tuvalu tvingas lämna sitt land så länge italienarna har det bra? Det är inte den enda märkliga favorisering Björklund har gjort den senaste tiden. Vidare har han lyft fram kristendomen som den viktigaste delen i den svenska religionsundervisningen. Det är väl säkerligen ett uttalande som Sverigedemokraterna applåderar.
Ett av de största problemen med den svenska skolpolitiken är att det har blivit en tradition hos den politiska ledningen att gång på gång riva upp det som funnits sedan tidigare. Resultatet har blivit en skola som saknar riktning, med förvirrade elever och yrkesvägledare och där lärare såväl som rektorer till slut tröttnar och där politikerna förändrar allt utom det som verkligen behövs nämligen mer resurser. Jan Björklund och hans företrädare lyssnar inte på och respekterar inte de som verkar inom utbildningsväsendet utan kör över allt och alla i en blind tro om att förändring alltid är positivt. Det är något som väljarna ser och tydligen det enda man kan göra för att synas som utbildningsminister.
Det humoristiska i det hela är att de som Jan Björklund strider mot är en rad professorer, personer som besitter enormt mycket mer detaljkunskap än majoriteten av befolkningen.
En sak jag funderar över. Många av de ämnen du tar upp är politiskt kontroversiella där det finns många olika åsikter, och gott om vetenskapliga belägg för båda sidor. Du vill att skolan ska förklara för elever hur makroekonomier fungerar, exempelvis. Gott så. Jag är själv civilekonom som jobbar utomlands.
Problemet blir bara att hur ekonomin fungerar är ett ämne som inte bara fortfarande debatteras, utan som lett till krig. Vilken version anser DU att skolan ska lära ut? Marxistisk ekonomi? Keynesiansk ekonomi? Milton Friedman och Chicagoskolan? Hayek och den Österrikiska skolan? Ska vi prata om ekonomi ur ett socialistisk, socialliberalt, högerliberalt eller konservativt perspektiv? Ska vi se samhället som en organism a la konservativa Hegel, som en struktur a la vänsteraktivisten Foucault, eller som en samling individer a la nyliberala ikonen Rand?
Jag menar inte att vara dryg eller onödigt kritisk. Jag vill bara att du ska förstå att det finns många, många människor som inte delar din världsbild, inte ens i Sverige. Många är till vänster om dig, förmodligen än fler till höger, och inte ens de som ligger i närheten av dig delar alla dina åsikter. Så hur ska man då med någon mån av rättvisa och motivering kunna lära ut politiskt och filosofiskt och ekonomiskt oklara och konkurrerande åsikter?
I min mening kommer det hela degenerera till politiskt förtryck till förmån för den politiska majoriteten (a la Sverige på 60-70 talen) eller reduceras till politiskt korrekta floskler så grunda att varje lärare kan vrida dem efter eget behag. Redan idag finns det lärare som visar socialdemokraten Michael Moores filmer som ”fakta” på lektioner.
Därav behovet av faktabaserad undervisning, så att elever därefter själva kan fatta beslut. Eller är du villig att tvinga eleverna läsa Ayn Rand och John Stuart Mill vid sidan av Strindberg, Martinson, och Virginia Woolf? Eller Bjørn Lomborg tillsammans med litteraturen om miljöpåverkan?
Jag håller delvis med dig. Makroekonomier kanske inte var det bästa exemplet att ta upp eftersom det på grund av omfattningen inte lämpar sig för lägre undervisningsnivåer. Givetvis ska man inte välja en version eller en politisk inriktning utan eleverna bör få ta del av flera teorier. Sådana komplicerade system som makroekonomier eller vädersystem kräver att man utvecklar teoretiska modeller och då behöver inte en modell vara mer rätt än en annan. I modellerna finns det alltid slutsatser baserade på fakta och det förekommer även viktiga ekonomiska begrepp. Vad jag menar är alltså att relevant detaljfakta oundvikligen blir en del av sådan undervisning.
Just vad gäller Michael Moore så har hans verk definitivt en oerhört viktig roll i dagens samhällsdebatt så det är knappast fel att visa hans filmer oavsett politisk övertygelse. Det finns mycket fakta i filmerna även om de är extremt tydligt vinklade.
Att lära sig fakta är inte det farliga. Det farliga är att man genom Jan Björklunds riktlinjer utgår från fakta utan att bry sig om huruvida den är relevant eller inte i dagens utbildning. Utgår man istället från det större perspektivet så kommer man alltid att inkludera den fakta som är relevant för förståelse av hur vår värld fungerar, från atomens inre till den globala ekonomin.
Det som Jan Björklund inte verkar inse är att mängden fakta och information i världen har ökat lavinartat. Vem som helst med den minsta insikt förstår att man inte kan trycka in mer och mer i skolundervisningen utan man måste prioritera. Fortsätter man då att haka upp sig på att rabbla meningslös fakta så blir resultatet förödande. De som besitter bredare kunskap, förstår sambanden och kan dra sina egna slutsatser kommer att springa om övriga medan de funderar på om Västervik ligger i Småland eller Östergötland.
Sedan finns det självklart en del ämnen som är mer faktabetonade än andra. Matematik är exempelvis ett ämne där svenska elever på högskoleförberedande utbildningar MÅSTE förbättra sina kunskaper. Saknar man denna verktygslåda är det i princip omöjligt att förstå och utveckla egna förklaringsmodeller. Det är dessutom bra träning för att utveckla den analytiska förmågan i stort. Gymnastik är också ett ämne som är oerhört viktigt i dagens samhälle där vi blir alltmer stillasittande för var dag som går. Arbetsskador och sjukdomar relaterade till vårt levnadssätt orsakar såväl personligt lidande som onödiga kostnader för samhället. Där bör man prioritera just rörelsen och låta andra ämnen ta hand om teorin.
Jag håller med Jan Björklund om EN sak nämligen att fakta och det stora hela inte alls är motsatta begrepp. Tvärtom är de en intregrerad del av varandra. Det Björklund inte förstår är dock att man måste anpassa faktan efter helhetsbilden och systemen och inte det omvända. Nu försöker han tala om för lärarkåren att de är för korkade för att dra dessa slutsatser själva vilket är riktigt, riktigt lågt och det gynnar varken elever eller lärare.
Johan J: Tanken med de mål som Björklunds kritiker vill värna om är inte att man ska lära ut ”sanningar” om hur världen är beskaffad, utan att man ska få verktyg att göra sin egen analys. Jag är inte så väl insatt i geografiämnets didaktik, men inom naturvetenskapen till exempel pratar man om att arbeta med ett naturvetenskapligt arbetssätt i skolan. Vilket innebär att eleverna själva får lära sig formulera problem, ställa hypoteser, testa hypoteserna, dra egna slutsatser och sedan kunna argumentera för den. Det handlar alltså, i alla fall inom naturvetenskap, inte om att lära ut en viss ”sanning” på bekostnad av någon annan, det handlar om att ge elever verktyg att själva kunna betrakta och kritiskt granska sin omvärld. Studier visar att elever som arbetar enligt naturvetenskapligt arbetssätt har större faktakunskaper än de som arbetar med att trycka in kunskaper i eleverna.
Hur gör den elev som inte vad vad molybden resp Uzbekistan är?
Jo, han letar aldrig efter orden ( på internet, förstås)
Nu blandar du äpplen och päron lite grann. Den elev som inte vill lära sig saker gör det inte oavsett. Där är det istället än viktigare att sätta faktakunskaperna i ett större sammanhang så att man känner att det finns en poäng med kunskapen. Att missa viss detaljfakta är oftast ingen katastrof, det är det däremot när många saknar slutledningsförmåga eller förståelse för större viktiga förlopp oavsett om det gäller naturvetenskap eller humaniora. Den vuxna generationen idag saknar exempelvis mer eller mindre helt kunskaper om de centralasiatiska länderna just på grund av att man försökte styra faktakunskaperna på det vis som Jan Björklund nu återigen vill göra.
Hej Kristoffer och Admin,
Tack för era förtydliganden. En vetenskaplig modell utöver att nöta in fakta är av stor vikt, jag kan givetvis inte annat än att hålla med. Likaså, som ni skriver, kan man idag via Internet enkelt få tag i nästan vilken ren fakta som helst, men jag har för mig att det finns vetenskapliga bevis på att vi människor är extremt duktiga på att absorbera information som stöder vår världsbild och att filtrera bort det som motsäger den, så ja, endast stora mängder fakta kan vara en fara. Jag ville endast se till att förtydliga problematiken i att låta en paradigm vara dominerande inom komplexa ämnen såsom makroekonomi, kretslopp, globalisering när politikerna (och deras representanter) väl sätter sig ner för att bestämma en läroplan lärarna skall följa. Ett klassrum där Chomsky ämnas debattera Huntington blir en krigszon värdig luttrade akademiker snarare än grundskoleelever.
Ett i min mening bra alternativ Björklund borde titta på finns på de engelskspråkiga international baccalaureate-programmen vissa svenska gymnasier erbjuder. Där har man en specifik kurs vars enda syfte är att lära ut källkritik, olika konkurrerande filosofiska tankar, och så vidare. Betyg sätts i att kritiskt analysera och jämföra ett ämne utifrån olika, konkurrerande återgivningar, exempelvis historiska händelser.
Främst, återigen, så är jag rädd för en politisering av skolan. Samhället är splittrat nog som det är. Men att lära ut metod och vetenskapligt arbetssätt? Absolut!
Jag tror vi håller med varandra på det stora hela. På lägre utbildningsnivåer kan man inte heller bedriva samma typ av undervisning som på högre nivåer. Just vad gäller politiker så är deras huvudmål till synes alltid att plocka ut viss statistik och fakta för att bevisa att deras beslut är det rätta och sedan försöka skyffla resten under mattan. Detta är det stora problemet i en demokrati – vi väljer inte personer som är lämpade för arbetet utan personer som tycker ”rätt saker”. Som det sagts många gånger tidigare – demokrati är det minst dåliga styrelsesättet. Hur många lyckas hålla borta sina egna åsikter under en en timma lång diskussion? Ytterst få skulle jag vilja säga, om ens någon.
Jan Björklunds uttalanden rimmar mycket illa med honom som företrädare för ett liberalt parti. Istället för att lägga sig i så lite som möjligt så vill han nu istället styra och ställa in i minsta detalj och bestämma vilka länder som är viktigast, vilken religion som är viktigast osv. Det är fullkomligt vansinnigt. Han vill rädda skolan men det enda han gör är att sparka på någon som redan ligger ner. Skolpolitikerna har varit en fatal katastrof för Sverige under 20 års tid och det är på tiden att det sker en drastisk förändring. Förmodligen hade det varit bättre att låta Skolverket agera på egen hand.
Visst filtrerar vi alltid fakta men detta görs ju oavsett om faktauppgifterna kommer från internet eller från munnen på en lärare.
Nåväl, lyckas vi inte lösa de stora globala problem vi står inför så kommer inte våra kunskaper spela särskilt stor roll i framtiden.
Intressant att av Lindh få veta att modern naturvetenskap saknar modeller som
är så ingående testade att de kan antas helt motsvara verkligheten. Det visste jag
inte. Något måste ju vara säkerställt, trodde jag. Allt kan inte vara ”verktyg.”
Dessutom: skall alla elever på egen hand komma fram till det som alla redan vet,
hinner de ingenstans. Eller är detta en målkonflikt som glömts bort?
Jag tror inte du är så insatt i vetenskapliga metoder. Komplexa system kan aldrig stämma överens med en teoretisk modell in i minsta detalj och det är heller inte poängen. Det är som du förhoppningsvis förstår omöjligt att applicera matematik och statistik på komplexa problem utan att bygga teoretiska modeller. Du verkar också (medvetet?) missuppfatta hela diskussionen. Det har aldrig någonsin handlat om att alla elever ska komma fram till precis allting själva. Inom exempelvis matematiken så är det emellertid extremt viktigt att ganska tidigt lära sig bevisa de enklare matematiska sambanden eftersom eleverna annars har mycket svårt för den analytiska matematiken på högskolan, något som idag redan är en realitet. På gymnasiet måste man självklart också göra skillnad på undervisningen beroende på vilket program det handlar om. På vissa program fyller praktik en betydligt större funktion än på andra.
Pingback: Varför fattar inte Jan Björklund? | Björn – om skola och utbildning