Hur står det till med det svenska rättsväsendet?

justitia

De flesta av oss förväntar oss att rättsväsendet i vårt land också ska präglas av rättvisa och korrekta bedömningar men är det verkligen så i verkligheten? Är det rimligt i ett modernt civiliserat samhälle att en person som Sture Bergwall ska kunna dömas för åtta mord för att tjugo år senare frias från samtliga fällande domar? Oavsett vad fanatiska tokstollar som Göran Lambertz anser så kan inte denna händelse beskrivas på något annat sätt än som ett totalhaveri för rättssäkerheten i Sverige.

Tyvärr är Quick-ärendet inte det enda fallet där det mesta verkar ha gått snett. Nyligen kom ytterligare ett uppmärksammat mordfall upp till ytan igen. Den 14 april 2004 mördades två bröder nära 60 år gamla på sin gård utanför Piteå. Kaj Linna dömdes mot sitt nekande till livstids fängelse, detta trots att nyckelvittnet lämnat felaktiga uppgifter som polisen aldrig kontrollerade. Detta är tyvärr vanliga ingredienser i de flesta rättsskandaler – undermåligt utredningsarbete, individuella misstag på flera håll och en domstol som fungerar mer som en amatörmässig amerikansk jury än en professionell verksamhet. Vi kan inte acceptera detta år 2015.

Ett mord är en tragedi på alla plan som de flesta av oss har lyckan att slippa vara inblandade i. Det är naturligtvis av yttersta vikt att samhället gör allt som står i dess makt för att rättvisa ska skipas i sådana ärenden men det får aldrig gå ut över rättssäkerheten. Man får inte ta genvägar för att man har ett känslomässigt engagemang som påverkar omdömet (något som det är större risk för i mindre städer och i glesbygd där många har någon form av koppling till varandra) och man måste vända på alla stenar. Klarar man inte av det så är det bättre att svälja stoltheten och lämna över till någon annan. Tyvärr är det något som manliga karriärister har mycket svårt att göra men saknar man den insikten så bör man ägna sig åt något helt annat där man inte spelar poker med människors liv.

Hur ont det än kan göra för alla berörda parter så måste man ibland konstatera att det inte går att säkerställa vem som begått brottet och då måste man fria.

Jag tänker inte ge mig in på att försöka klargöra huruvida Kaj Linna dömdes felaktigt eller inte men klart är att även här begicks alltför allvarliga misstag i rättsväsendets arbete för att processen ska kunna anses vara giltig. Idag handlar det mesta om pengar och resurser men när det gäller grova brott med resulterande långa fängelsestraff så kanske alla ärenden måste granskas en extra vända?

Det här inlägget postades i Brott & straff och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *