Ekonomerna spelar lotto?

När den globala ekonomin, inte minst den europeiska och Euro-ländernas, befinner sig i en mycket kritisk situation så är det dags för den svenska riksdagen att anta en ny budget. Anders Borg och regeringen presenterade idag en försiktig budgetproposition som i mångt och mycket syftar till att undvika drabbningar mellan blocken. Man har därför avstått från bland annat det sista jobbskatteavdraget till förmån för en sänkt restaurangmoms där man har miljöpartiet med sig.

Att regeringen äntligen skjuter till pengar till den hårt eftersatta järnvägen är positivt även om 3,6 miljarder inte alls är tillräckligt. Pensionärerna får emellertid inte mycket att jubla över denna gången. Nästa val kommer denna grupp att utgöra en ännu större del av befolkningen så det är ett något vågat spel av Anders Borg och hans kollegor.

Nu var det emellertid inte budgetposterna i sig jag ville ta upp här utan hur extremt osäkra de ekonomiska prognoserna och metoderna är i dagens komplexa affärsvärld och hur skilda åsikter det finns bland ledande ekonomer.

Att Aftonbladet och Socialdemokraterna angriper budgeten oavsett vad som står däri är väl ingen överraskning men nu finns det fler oberoende kritiker som inte alls delar Borgs tankar om ekonomin.

Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson har kallat tillväxtprognosen manodepressiv och medan Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Tommy Waidelich anser att Anders Borg är alltför optimistisk så menar SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist att prognosen är märklig och kan inte förstå regeringens dysterhet. Nordeas chefsekonom Annika Winsth anser liksom oppositionen – med Miljöpartiet som undantag (vilka sannolikt fiskar efter regeringens gunst i andra partifrågor) – att restaurangmomsen är en dyr och ineffektiv åtgärd. Hon anser dessutom att det är väldigt konstigt att man föreslår stimulanser för 2013 trots att man räknar med en hög tillväxt på 3,5%.

Man kan konstatera att ekonomi, då främst makroekonomi, är en väldigt inexakt vetenskap där psykologi och befolkningens agerande ofta spelar in. I slutändan blir det inget annat än kvalificerade gissningar. Vem har då mest rätt? Det återstår att se.

Det här inlägget postades i Inrikespolitik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *