Att skylla ifrån sig och slå sig för bröstet är den nya trenden

Kan inte undgå att kommentera Alliansens nuvarande strategi som jag anser är ganska typisk för hur Sverige fungerar idag. Det känns som om flertalet ministrar ägnar mer tid åt att resa Sverige runt för att visa upp positiva exempel och berätta om hur fantastiskt Sverige är än att bedriva verklig politik och göra förbättringar vilket det alltid finns behov av.

Den nya trenden i svenskt ledarskap, som politikerna och den offentliga verksamheten gått i bräschen för, är att det som fungerar bra är alltid ens eget verk medan det som fungerar dåligt är någon annans fel. Genom att anlita privata bolag och köpa in tjänster så har man alltid någon att skylla på när det går dåligt och det gör man i princip alltid idag vilket är tragiskt.

Denna nya trend har trätt fram allt tydligare varje gång en minister deltagit i en debatt i SVT. Kristdemokraternas Maria Larsson anser att Alliansen gör nog för att motverka barnfattigdomen genom sin uttjatade ”Jobblinje” medan flera ministrar skyller den misslyckade jobbstrategin på att massmedia och forskare använder ”fel statistik” när de själva knappt verkar förstå vad de talar om.

När arbetsmarknadsminister Hillevi Engström debatterade Arbetsförmedlingen med Svenskt Näringslivs ordförande Kenneth Bengtsson i SVT nyligen så var bägge mycket noga med att skylla problemen på andra. Hillevi Engström ansåg att Arbetsförmedlingen fungerade bra medan Svenskt Näringsliv menar att allt färre företag använder sig av Arbetsförmedlingen vid nyrekrytering på grund av att det ger så pass dåligt resultat med en dåligt fungerande matchning. Engström menade också att företagen är särskilt dåliga på att anställa personer med utländsk bakgrund. Varför kan inte bägge istället erkänna de brister som uppenbarligen finns på bägge sidor och gemensamt arbeta fram en strategi som förbättrar effektiviteten och åtgärdar problemen? Nu beter de sig snarare som två obstinata femåringar som vägrar samsas om leksakerna.

Man kan se det tydligen även hos landsbygdsministern Eskil Erlandsson som ständigt talar om hur bra livet på landet fungerar i Sverige idag och gärna besöker jordbruk och livsmedelsföretag över hela Sverige på arbetstid. Hans ständiga svar på frågor om djurskydd är att svenskt djurskydd är bra och det finns ingen anledning till att förändra detta. Samma sak gäller hans ignoranta inställning till svenskt skogsbruk där han till synes bara ser till egna intressen som skogsägare. Varför ens vara minister när man helt saknar engagemanget att förbättra? Han är en oansvarig, gammal (ej menat åldersmässigt, man kan vara engagerad även som 80-åring) och trött minister som borde pensionera sig omedelbart. Sverige har varit ett föregångsland inom många områden men nu halkar vi efter alltmer eftersom vi slår oss för bröstet och är nöjda med hur det såg ut för tio år sedan. Svensk klimatpolitik får nu också skarp kritik på SvD.se av miljökonsulten Magnus Nilsson.

Observera att detta är ingen specifik kritik mot Alliansen och deras politik, annat än att den uppenbart inte har lyckats så väl som de försöker få det att framstå inom många områden. Socialdemokraterna skulle sannolikt ägna precis lika mycket energi åt att skylla problemen på någon annan om de satt vid makten.

Trenden är tragiskt nog densamma inom den privata sektorn. Det har blivit mer regel än undantag att såväl chefer som vanliga anställda skyller alla problem på olika inblandade parter. Ibland finns det naturligtvis en uppenbar orsak till att trubbel uppstår men ofta finns det en djupare problematik bakom i likhet med dispyten om Arbetsförmedlingen.

Som (skräck)exempel kan man ta ICA Maxi i Angered utanför Göteborg där jag nyligen handlade. Precis som jag tidigare skrivit om så är det en matbutik som fungerar otroligt dåligt på många sätt och vis. Nu när jag gjorde ett återbesök så har man försökt att skylla en del av problemen på sina kunder. Butiken har, tro det eller ej, hängt upp stora skyltar vid kassorna där de uppmanar kunderna att ha kontanter redo vid kassan eller att sätta i kort och skriva in koden medan kassörskan scannar varorna om man betalar med kort. Detta för att minska kötiderna vilka varit minst sagt långa.

Hur tänker butiksledningen här kan man fråga sig? Så här bedriver man inte företagsverksamhet helt enkelt. Kunderna är de man lever på, de kan man inte behandla illa. De är sannolikt stressade nog utan att tvingas ta emot dessa uppmaningar varje gång de går igenom Maxis kassor. Inte nog med detta, butiksledningen är dessutom helt fel ute. Problemen med ökad kötid i kassorna beror till stor del på de nya sedelmaskinerna, krånglande kassor, varor som saknar pris och olika rabatter som inte fungerar som de ska, förutom det faktum att butiken är till synes underbemannad. Men naturligtvis är det trevligare och enklare att lägga skulden på de som står för intäkterna?

Så här fungerar inte de företag jag arbetar tillsammans med. Där tar man itu med problemen oavsett var de ligger och jag hoppas verkligen att trenden vänder inom kort för ska det den här utvecklingen fortsätta så är Sverige ett land där jag inte vill bo kvar.