Årets julkalender engagerar som aldrig förr

tusen-ar-till-julafton

Årets julkalender i SVT – Tusen år till julafton – har engagerat människor på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Alla vill tala om hur bra eller dålig den är. Det som alla dessa wannaberecensenter och debattörer verkar sakna är självinsikt. Det har ingen som helst betydelse vad just du anser om julkalendern, annat än att det ger dig möjlighet att välja om du vill titta på programmet eller inte förstås. Detta engagemang talar nämligen sitt tydliga språk – årets julkalender är en succé. Svårare än så är det inte.

Engagemanget har dock en olycklig baksida – nätpöbeln gör som vanligt sin röst hörd även här. Programchefen Johanna Gårdare, som naturligtvis är mycket nöjd med programmet, har fått ta emot en rad påhopp till sin personliga e-postadress.

Hon missar dock att poängtera en sak – även om programmet utger sig för att vara historiskt korrekt så är det extrema generaliseringar som görs för varje tidsperiod och en del fakta som framförs är rent felaktig. Det bör kanske snarare kallas för lättsam underhållning för barn med historiska inslag. Inget fel med det men rätt ska vara rätt.

Det bästa debattinlägget av alla på DN.se måste ändå vara barnens svar. Det är tänkvärda ord från en 9-åring som alla vuxna som spyr galla över det ena och det andra helt i onödan borde ta till sig, i synnerhet om man har barn själv.

Annars är det mesta negativt som skrivits om programmet rent trams. Peter Afzelius skriver så här:

Som kalendern är nu ser det ut som den är gjord av ett gäng fyrkantiga amatörer som helt och hållet missförstått konceptet humor! Var finns det mysiga och roliga någonstans?

Bäste Peter Afzelius, jag vet inte om du träffat särskilt många människor i ditt liv men om du ger dig ut i verkligheten så kommer du nog ganska snart att inse att humor är subjektiv och att Erik Haag och Lotta Lundgren faktiskt har roat åtskilliga svenskar med sina program i TV-rutan. Sannolikt betydligt fler än de som roades av ditt inskränkta debattinlägg.

Det mest skrämmande inlägget i debatten är dock från Joachim Bergenstråhle, konstnärlig lektor i Bildproduktion på Högskolan Dalarna. Han skriver så här:

De program jag sett av julkalendern har en hel del brister: stilar och format blandas hursomhelst, genusschabloner frodas och valet av historiska fakta kan diskuteras. Historia är kul! skriker programmet och låter pappan göra bort sig eller dratta på ändan. Vad nu det har med saken att göra. Det ambitiösa ändamålet helgar inte medlen denna gång.

Seriöst? Denna bittra ton gör det svårt för mig att tro annat än att Joachim Bergenstråhle är avundsjuk på de personer som lyckas och faktiskt tjänar pengar på kulturellt arbete medan han själv sitter fast på en liten högskola i Dalarna. Håller man sig fanatiskt inom de givna ramar som han ritar upp så utvecklas man aldrig utan kommer stå fast och stampa i det förflutna. Med tanke på att han hör till en adelssläkt så kanske det är så att han önskar att saker och ting vore som förr i tiden? Allt var bättre förr…

Det här inlägget postades i TV och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *